Dagen jag aldrig trodde skulle komma
Idag var en dag fylld med sorg och många tårar fälldes. Det var det finaste sättet man kan tänka sig att hedra en sån underbar person. Begravningen var väldigt personlig och fin med solsken, fin sång, många blommor och en vit kista. Hela gräsmattan var fylld av människor som visar sitt stöd till familjen och sin sorg för det hemska som har hänt. Men vi som fortfarande är i livet ska vara glada att vi fick ta del av Roberts liv och att vi fick en chans att lära känna honom.
Robert, jag tänker på dig varje dag och du ska veta hur saknad du är av alla de människor du har lämnat kvar här på jorden. På många sätt tror jag att du var klistret i mångas sällskap. Men nu har du gjort ditt och vi kommer aldrig att glöma dig. Ta hand om dig och sov gott.
