This is the diary of

Det är inte många som vet hur det känns att se den personen man älskar mest i hela världen liggandes död på ett bord på bårhuset. Det bryter ens hjärta i tusen bitar som aldrig kommer att växa ihop igen. De säger att tiden läker alla sår men även om det har gått ett halvår idag sedan olyckan så känns det som att tiden har stått stilla. Jag minns den där dagen, sista gången jag såg din kropp. Iskall, ihop sjunken och livlös. Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva det i mitt liv, i alla fall inte i ett så tidigt skede. Jag minns allt från den dagen, lukten, synen och känslan. Känslan av illamående, chock, sorg, ilska och oförstående av allt som hänt. Det kändes långt ifrån verkligt. 

Men även om det hemska minnet finns, så har jag tusen FINA minnen av personen Du var och det är något som ingen någonsin kan ta ifrån mig. Jag kommer minnas dig så länge jag lever, Du är en del av mig. Du har gjort mig till den jag är idag och jag är dig för evigt tacksam. 

Jesper, du finns i mitt hjärta och jag älskar dig djupt.