This is the diary of

Jag tänker alltid hur mitt liv hade sett ut om du fanns kvar? Vi hade bott i Norrboda i Kungsängen i vår fina lilla lägenhet som passade oss så bra. Vi hade säkert fått uppleva vårt första bråk och det hade säkert handlat om att jag aldrig stänger locket på schampoflaskan eller att jag ständigt vill äta samma maträtter. Sånt där som jag aldrig tänker på men som du lätt irreterarade dig på. Men det spelade aldrig någon roll för vi älskade varandra i alla fall även fast att vi hade våra olika uppfattningar om saker och ting. Men jag tror fortfarande att vi aldrig skulle storma ut och skrika på varandra, det var helt enkelt inte vårat sett att lösa saker på. Men jag är så ledsen att vi aldrig hann uppleva allt vi hade kämpat för under så långtid. I ca ett år hade vi letat efter den perfekta längenheten och när vi tillslut fick den, dog du samma dag. Det känns som en film jag sett med det där sorgliga slutet, men jag kan bara inte förstå att det är mig och mitt liv jag pratar om. Jag är den där tjejen jag alltid tycker så synd om och efter jag sett en sådan film kände jag mig alltid så tacksam för att jag hade det så himla bra. Sen en dag försvann allt och jag tappade min andra halva och jag blev tjejen i filmen.