16 okt- 08 den mörkaste dagen i mitt liv
Det var det mest overkliga ögonblicket i mitt liv, jag kunde inte förstå att det var sant. Det som inte fick hända hade hänt tidigare under dagen utan att jag hade en aning om det.
Bara av att tänka tillbaka på det så här i efterhand får mitt hjärta att slå så fort det bara kan, den där äckliga känslan som slingrar sig i kroppen. Den där grova paniken som sprider sig som ogräs i min kropp. Det är den värsta känslan någonsin.
Hej.
Jag läser din blogg ibland och tycker det är väldigt sorgligt att läsa om dina tankar av att förlora din pojkvän. Men jag undrar lite nu om det var så att du redan hade någon föraning när de knackade på, visste du att han gjorde något riskfyllt eller?
Jag hoppas iallafall att allt går bra nu och att du kan börja om igen..
Hej. Nej grejen var den är att Jesper alltid kom hem i tid till sina föräldrar när de skulle äta middag annars hörde han av sig. Men nu hade ingen hört något ifrån honom, varken hans mamma eller pappa, vänner eller hans chef. (Fast i själva verket visste nog hans chef men ville inte vara den som kom med de tråkiga nyheterna)Så det gjorde mig väldigt orolig och någonstans inom mig visste jag att det var något väldigt allvarligt som hade hänt eftersom jag grät långt innan de kom och knackade på. Men att jobba ute i trafiken är ju alltid riksabelt och eftersom min vän hade gått bort i en trakifolycka ett halv år tidigare så har jag blivit extra nojig om ingen svarar, jag tror alltid det värsta. Och tyvärr var det även så i det här fallet. Ja tack så mycket, dom säger att tiden läker alla sår och jag hoppas verkligen att det är sant.
Jahaa okej, det förstår jag att man blir lite orolig innan om han jobbade sådär. Fan verkligen jättetråkigt att det skulle visa sig vara det värsta då också. Jag tror nog att det är ganska sant att tiden läker sår. kanske kommer det alltid vara svårt att tänka på, men ändå lättare med åren och kanske kan du tänka på honom med mer glädje än sorg tillslut. Man måste nog gått igenom en sån sak för att veta. Kanske svårt nu att tro det men hoppas!
Jahaa okej, det förstår jag att man blir lite orolig innan om han jobbade sådär. Fan verkligen jättetråkigt att det skulle visa sig vara det värsta då också. Jag tror nog att det är ganska sant att tiden läker sår. kanske kommer det alltid vara svårt att tänka på, men ändå lättare med åren och kanske kan du tänka på honom med mer glädje än sorg tillslut. Man måste nog gått igenom en sån sak för att veta. Kanske svårt nu att tro det men hoppas!
